Italiens tuffa start

Cykling är en sport som bland annat utgör en del av ett triathlon, tillsammans med simning och löpning utgör de en tävling som sätter deltagare på prov och testar uthålligheten till max. Men det är inte bara som en mix med annat man tävlar i cykel där, det finns så klart tävlingar för endast cykel. Tour de France är den största cykeltävlingen i världen, den sänds på tv varje år och besöks av en mängd åskådare som tar sig dit. Men detta är bara en av många tävlingar som anordnas runt om i världen och jag tänkte nu att vi skulle ta en titt på en annan av dessa.

Misslyckad start

Det allra första race som anordnades mellan dessa sträckor var en idé som kom från Unione Sportiva Sanremese, en italiensk sportunion. Den anordnades 2:a och 3:e April som en amatörtävling och delades upp i två delar. Första sträckan gick mellan Milan – Acqui Terme och den andra mellan Acqui Termer – Sanremo, men tävlingen blev inte så framgångsrik som man hade hoppats, och Istället lade journalisten Tullo Morgagni fram idén om en professionell tävling där man istället skulle lägga hela sträckan över loppet av en dag.

Tullo Morgagni

Nya tag

Året efter blev detta verklighet, man slog ihop sträckorna och skapade där mer den längsta endags tävlingen Milan – San Remo som erbjuder en sällsynt prövning i uthållighet tidigt på säsongen. Loppet är långt och i stort sett bara platt, det största hindret på vägen är en stor kulle där vägen kommer upp på krönet av Passo del Turchino innan det störtar ner igen mot kuststäderna på den italienska Rivieran. Tävlingen kallas ofta Sprint klassikern och brukar sluta i en gruppsprint av flertalet tävlande. Vinnaren är inte alltid den som är snabbast i sprint dock, utan det är istället den som har gjort minst misstag under hela dagen som tar hem segern.

Vackra vyer

Något som utmärker denna tävling lite extra är de otroligt vackra kustvyerna, men med närheten till vatten så kommer en annan oundviklig detalj. Detta är ett lopp som innehåller starka vindar vilka kan vara tuffa att cykla genom, dessutom är vädret här väldigt svårt att förutse. Även om loppet inte nödvändigt vis vinns av den snabbaste sprintern så är det oftast en sprinter som kammar hem segern. Men för att nå en seger så måste man först och främst ta sig genom banan med så lite misstag som möjligt.

En jobbig klättring

Banan består av två små uppförsbackar vilka är väldigt påfrestande efter en cykeltur på 280 km. Här ska man upp för Cipressa som är 239 meter högt och Pogio de San Remo, en klättring på 160 meter. Båda dessa sker under de sista 20 kilometrarna vilket blir en utmaning för de redan trötta tävlande cyklisterna. Har det dittills inte blivit några större gap mellan de tävlande där någon dragit ifrån så markant att den sista biten inte har någon betydelse, då är det på slutspurten avgörandet sker. Här tävlar man med sina sista krafter om den eftertraktade titeln som segrare, detta innebär ett mer spännande lopp för både deltagare och åskådare.

Pogio de San Remo