Rätt utrustad – del 3

När man ska cykla på landsväg är det inte någon vanlig cykel man använder, här krävs det som jag tidigare nämnt en landsvägscykel. Vanliga cyklar är alldeles för tunga för att klara av denna typ av cykling och det krävs bättre fjädring och utformning för att det ska bli så bra som möjligt, en racercykel har ett bockstyre och smalare däck än andra cyklar. Det absolut största problemet som kommer uppenbara sig för den som aldrig tidigare har suttit på en racercykel är frågan hur i all världen man egentligen växlar på en sådan.

Växlande svårigheter

På en vanlig cykel har man ett reglage på ena sidan av styret, men på en racer cykel har man ett reglage på varje sida av styret som ena går till framdrevet och det andra till bakdrevet. Dessa reglage är detsamma som cykelns bromsar, drar man den bakåt mot sig så bromsar man. Skjuter man däremot hela reglaget inåt mot cykelns mitt så växlar man ner, och skjuter man den inre handbromsen inåt åt sidan så gör detta att man växlar upp. Självklart är inte rörelserna gjutna i sten och detta kan skilja sig beroendes på vilken typ av växlar man har, men har man shimano växlar så är det detta som gäller.

Den perfekta positionen

När du väl har fått in snitsen med att sätta i och ta loss fötterna från pedalerna så kan det vara en bra idé att hitta den rätta sittställningen på cykeln. Det låter kanske lite löjligt, det finns väl inte så många olika sätt att sitta på en cykel? Men det gör det, man får öva på att sitta rätt på cykeln för att kunna hitta den perfekta ställningen. Slappna av i armarna, böj dem lätt om de inte redan är i det läget, våga sjunka ned så du kan slappna av i både ryggen och axlarna. Det är magen och benen som ska göra det stora jobbet här, inte resten av kroppen. En nybörjade gör oftast misstaget att spänna sina axlar och dra upp dem mot öronen, detta i kombination med alldeles för raka armar för att armbågsleden inte kan fungera som den naturliga stötdämpare den är vilket leder till att både axlar och nacke får ta smällen. Blicken ska man fästa lagom långt fram, inte väldigt långt fram så som nybörjare brukar göra. En blick för långt fram leder till ansträngda nackmuskler som blir tvungna att bära upp huvudet i den ställningen, ingen bra början alls. En avslappnad nacke ger en bekvämare tur.

Flyttad tyngdkraft

Vill man resa sig upp på tramporna till en stående position är det lätt hänt att cykeln kränger till och tyngdkraften hos en själv flyttas fram, det är då bra att se till så man har mjuka armar och tryck bak i höften så kan man justera tyngdpunkten samtidigt som man behåller rumpan strax framför sadelns främre del. I långa utförslöpor bör man flytta ner händerna i byglarna, på så sätt får man mer kraft och en bättre kontroll över handbromsarna nere i bågarna. Tyngdpunkten flyttas bakåt och man kommer längre ner med bröstkorgen, det är viktigt även här att hålla nacken avslappnad.